Om oss

Offerdals Spelmanslag kom till inför en hembygdsfest i Ede sommaren 1985. Olle Simonsson satte upp en lapp i affären i Änge och frågade efter spelmän från trakten som hade lust att spela på hembygdsfesten – till att börja med. Framträdandet blev mycket uppskattat, spelandet fortsatte och laget växte. Och vi har fortsatt att spela på hembygdsfesten var sommar. Vi har spelatin åtta CD-skivor hittills och gjort spännande utlandsresor till USA, Ryssland och Sydafrika. De utlandsresorna står det lite extra om under egen rubrik nedan.

 På senare år har vi hållit oss mest hemikring – i vårt hemikring ingår också norska Tröndelag. ”Till vardags” träffas vi onsdagar i jämna veckor i Sockenstugan i Ede. Då håller liv i vår repertoar, tar upp nya låtar och dammar av äldre och gamla låtar. Och spelar ”bara” för att det är roligt, umgås och trivs tillsammans. Vi spelar gärna till dans och det blir olika scenframträdanden runt om i Jämtland.

Sportlovsveckan här i Jämtland innebar under några år utflykt till Klövsjö för att spela till dans en lång och intensiv onsdagskväll.
Ett härligt glatt gäng dansare från Stockholmstrakten kom flera år i sträck till Klövsjö för vad man kallade Gillesdansveckan. En av kvällarna varje sådan vecka stod alltså vi för musiken. Det var lite speciellt eftersom dansgänget koreograferat egna danser till våra låtar, som till exempel ”Bytpolka från Långängen” till Olles ”Gripen i luften”, ”Jiggarfest” till ”Emils mazurka” och ”Plankan” till ”Pe Ersa schottis”. Allt som allt var det 35 danser – tur att vi hade gott om låtar… Det glada gänget kom också upp till vårt 25-årsjubileum, när vi firade i hembygdsgården, Ede sommaren 2010.

Några år har vi fått förtroendet att spela på ångaren Östersund, när hon gjort längre kvällsturer på Storsjön. Trångt, varmt, lite bullrigt och jätteroligt. Så trångt att Tommy fått lämna kontrabasen hemma och ta till sin elbas.

Sista tisdagen i maj ordnar Offerdals SK sedan 2016 ett tufft terränglopp från foten av Hällberget upp till toppen (3 km, 280 höjdmeter). 2019 hade vi hade nöjet att få spela medan ca 500 löpare samlades och värmde upp på startplatsen. Tvåtaktslåtarna ”slog” bäst, de var lättast att röra sig till. Men vi såg också några dansförsök till tretaktslåtarna…

Det blir många spelningar på äldreboenden – det är så roligt att kunna glädja med vår musik och den uppskattning vi får är så värmande.

 

Med ”Storfamiljen Öst-Tröndelag”

Flera i laget har goda vänner i norska spelmanslag och det har lett till många härliga turer västerut. Det började med besök i Molde 2005 hos Jans gode vän Hans Erik Wold och Romsdals spelmannslag. Trivsam inkvartering i de norska spelfamiljerna, mycket umgänge, spel på sommarfest i Lyngstad och fantastisk natur. Och dessutom fisketur. 

 Sommaren 2011 fick vi besök från Norge – denna gång tack vare Berets bekantskap med  Spelmannslaget BUL i Nidaros. Vi träffade medlemmar i BULNidaros och Trondheim Toradergruppe nästintill dygnet om en hel helg, lärde låtar av varandra, spelade tillsammans och spelade till dans i ett fullsatt Mattmars Folkets Hus. Så inspirerade, glatt och roligt.

Nästa gång vi träffades (sensommaren 2012) stod BUL i Nidaros för värdskapet tillsammans Trondheim Toradergruppe, ett oerhört glatt gäng med fantastisk sväng i spelet och en bastuba som komp. Vi och Molde Spelmannslag gästade och fick vara med om mycket – från grillfest utomhus vid Atlantens strand och ”låtbyten” med varandra till frejdig dansspelning med ett överdådigt tårt- och kruskalas.

Sensommaren 2013 hade vi glädjen att få besök här hemma av alla tre norska lagen. Utom gemensamt spel och trivsam samvaro kunde vi bjuda på en rundtur med magnifika utsikter och besök i Olles keramikverkstad och Jans gård med de unika fjällkorna. Som avslutning på besöket spelade alla lagen under högmässan i Alsens kyrka, något som uppskattades mycket av besökarna.

Utbytet fortsatte med en fantastisk resa till atlantön Björnsund – en oförglömmerlig oktoberhelg 2015, som Romsdalslaget stod värd för. Makalösa naturvyer, dignande bord med allt vad havet bjuder på och intensiv och personlig samvaro – utöver all musik förstås. Sedan dess kallar vi oss gemensamt för Storfamiljen Öst-Tröndelag, det känns alldeles rätt. (På vägen dit spelade vi tre gästande lag tillsammans också för passagerarna på den Hurtigrutt-båt som tog oss från Trondheim till Kristiansund i full storm – det gällde att stå stadigt på fötterna…)

Hösten 2017 fick vi äran att vara med och hylla Edgar Heringstad under den storslagna konsert Trondheim Toradergruppe ordnat för att fira att Edgar just fyllt 75 år. Inför ett fullsatt kulturhuset Kimen i Stjördal spelades låtar av Edgar av norska spelmän/-kvinnor och oss i många timmar.

Sommaren därpå kom BUL Nidaros-laget till Östersund för att vara med på Jämtstämman på Jamtli. Det blev förstås mycket spelande och samvaro, både under stämman och ”vid sidan av”.

2019 var vi tillbaka i Stjördal igen – Trondheim Toradergruppe ordnade en fylkeskappleik i dans, i spel och i sång för både barn och vuxna. En intensiv och rolig helg med mycket spel och dans. Och vi blev etta i vår kappleiksklass ”gästande spelmanslag” (fast i sanningens namn var vi enda lag i klassen).

Sommaren 2020 var det meningen att vi skulle fara till Norge igen, denna gång till fagra Eikesdalen. Men det har fått skjutas på framtiden (pga coronan förstås). Nu ser vi fram mot slutet av augusti 2022 – då ska det väl ändå kunna bli av.

Om allt går i lås får vi vara med i en folkmusikmässa i Nidarosdomen tillsammans med våra norska spelvänner – men även det avvaktar att coronasmittan ger sig.

Så fortsättning på vårt trevliga och givande utbyte inom Storfamiljen Öst-Tröndelag följer…..

 

Utlandsresorna

Chicago

Vi inledde vår ”internationella karriär” 1999 med en resa till Chicago med omnejd. Där blev det uppträdanden i svensk-amerikanska museet, vid Scandinavian Day Festival i Vasaparken, i Rockford, Loda och Paxton. En och annan låt tillsammans med Chicago Spelmanslag, som bland annat hade offerdalslåtar på repertoaren, och med Chicago Blue Grass Band. Vi har fortsatt kontakt med denna del av världen genom vår utsocknes medlem, Don Peterson i Loda. Don var vår orsak till hela resan.

 

Moskva – Kaluga

Är 2001 åkte delar av spelmanslaget med Brunflo Folkdansgille på en resa via Moskva till bland annat Kaluga, 15 – 20 mil söder om huvudstaden. Anledningen hette denna gång Johnny och Jelena Hedberg, som jobbade med att hjälpa delar av gamla Sovjet att starta socialt arbete. En veterankör från Kaluga besökte Jämtland 2000 och vi uppträdde tillsammans i Krokom en kväll. Alltså var det inte mer än rätt att besöka dem året därpå. Det blev oförglömliga möten och upplevelser, både med och utan musik. Inte minst kontakten med barn och ungdomar vid ett par skolor. Är 2002 var barnen häri Jämtland och dansade, spelade och sjöng. ALLT går att ordna – om man vill!

 

Sydafrika

År 2007 spelade vi för Zulufolkets kung, Goodwill (han heter så på engelska) hemma hos entrepenören Dan Olofsson på Storgärdesrun i västra Offerdal. Senare under året var vi där igen och vår basist, Tord ”Lobic” Edler, frågade Dan om vi inte kunde få åka till Sydafrika en sväng. ”Javisst”, sa Dan efter några sekunder, ”i februari passar det bra”. Och så blev det!

Vi var 12 spelmän och -kvinnor, som åkte via London till Johannesburg den 16 februari. Vi landade runt 07.00-tiden dagen därpå, utan bas, gitarrer och en tredjedels dragspel. Dragspelare Gunno hade skickat instrumentets basdel i resväskan och tagit resten i planet. Vi fick dock hjälp att skaffa fram en elbas och två gitarrer till en spelning i Soweto. Där uppträdde vi med Ken Wennerholm och Göran Rudbo, det vill säga Triple and Touch, samt pianisten Magnus Spångberg och en ungdomskör vid avtäckningen av en staty till minne av 10-årige Hector Peterson som sköts till döds i Soweto vid avskaffandet av apartheid. Han har blivit en stor frihetssymbol för de färgade i Sydafrika. Hectors mor var där, så det blev riktigt gripande. Dan och Christine Olofsson har tillsammans med Svenskt Näringsliv sett till att denna staty blivit rest, liksom den av Nelson Mandela – c: a 5 m hög – som rests vid Nelson Mandela Square i Johannesburg.
På kvällen var det fest på Saxon Hotel med massor av sång och musik tillsammans med Triple and Touch, Alf Svensson, med flera. Vi hittade även en barpianist och en blind sångare i en annan del av hotellet så där blev också musik, allt från Paul Simon och Don McLean till ABBA. Som sagt, allt är möjligt!

Efter en flygresa till Richards Bay, norr om Durban på sydostkusten, och en bilresa vidare norrut hamnade vi på Dan Olofssons Thanda Game Rasort, det vill säga hotell med safari. Så nära paradiset man kan komma på jorden!
Gitarrer och bas hade kommit tillrätta. Fiolist Gunnar lovade gå i kloster om dragspelsdelen dök upp, vilket vi naturligtvis hoppades desto mer då….
Vi vistades mitt bland lejon, bufflar, noshörningar, giraffer, zebror, impalas, vårtsvin och apor. Och underbart trevliga människor!
En dag var vi vid Indiska Oceanen och studsade mellan bränningarna. Vi fick både solbränna, hummer och solsting på några timmar.

En av veckans höjdpunkter var en så kallad lounge för 1000 personer vid en skola strax utanför Swaziland. Dan och Christine Olofsson satsar stora pengar i ett Star School-projekt, som innebär att 40 högstadieskolor i Sydafrika och 10 i Namibia far Star School-status under 2007. Detta var alltså en invigning av en sådan skola. Den 27:e i ordningen. Lärarna utbildas i att lära ungdomarna att våga ha drömmar om sitt framtida liv, att hålla fast vid dem, att fa en annan syn på sex, att skydda sig och därigenom hålla sig friska, att leva med HIV, och så vidare. Allt med mycket sång och musik, glädje och dans. Mycket Triple and Touch, som är Star School-ambassadörer. Och denna dag en del jämtländsk folkmusik med bland annat Offerdals Spelmanslag som exotisk krydda. Ett par äldre kvinnor dansade hejdlöst till vår musik. Groupies, yes!

Sista kvällen därnere invigdes en administrations- och utbildningsbyggnad för Star School på Thanda. Middag för 300 personer och vi fick återse kung Goodwill och spela den Zuluhambo som 0lle gjorde på väg hem från Indiska Oceanen två dagar tidigare. Den alldeles sagolika resan avslutades efter en dryg hemfärd till ett 40 grader kallare Jämtland den 25 februari.
Tänk, vad man kan fa uppleva genom musiken! Rätt kontakter underlättar. Tack, Christine och Dan!

PS. Gunnos väska och basdelen till dragspelet kom till rätta efter halva veckan så han fick en del att spela ikapp. Gunnar har ännu inte gått i kloster. Vi väntar. En groda hyrde genast in sig i Gunnos dragspelsväska och (eventuellt samma groda) kom som illegal invandrare till Offerdal i hans resväska. Det var alldeles säkert en zuluprinsessa…